Ett steg i taget

Okej, jag fick snön som jag längtade efter, och det är faktiskt riktigt fint när man tittar ut genom fönstret och ser den orörda snön ligga på marken. Men usch vad jobbigt det är att röra sig utomhus, speciellt när det är snöstorm och vägen hem råkar vara i motvind. Tur att jag inte mötte någon på vägen i alla fall, jag såg lite galen ut. Jag försökte gå snabbt, samtidigt som jag inte ville halka (däremot gled jag över några isfläckar nu som då, då kom jag snabbt framåt) och jag kisade som bara den och såg knappt något. Så egentligen kan jag ju inte veta i fall jag mötte någon eller inte, haha! Men som tur är så är ju allting på nära gångavstånd när man bor här i lilla Mariehamn. :)



Jag har faktiskt mer och med börjat inse hur mycket jag trivs här i Mariehamn, och hur mycket jag kommer sakna det. Just typiskt att jag inser det först nu, när det är ett halvår tills jag ska flytta. Jag känner mig väldigt kluven, ibland kan jag bli jätteglad och se fram emot nästa år. Jag börjar på någon folkhögskola och slipper allt pluggande, får göra något jag verkligen tycker om. Jag flyttar hemifrån, får börja om helt från början med nya människor, ny plats och allt är nytt och spännande. Men sen i nästa stund inser jag att jag ju FLYTTAR HEMIFRÅN! Jag måste klara mig själv, jag måste skaffa nya kompisar, anpassa mig till nya saker, vara ifrån min familj och vem vet när kompisgänget kommer att träffas nästa gång?

Det är lite roligt, först när jag började fundera vad jag ska göra efter Lusse (mellan ettan och tvåan kanske det var), hade jag bestämt att jag ville ut i världen, USA till exempel, som au pair. Senare var det musikskola ett år i England. Sen blev det inget utomlands längre, utan antingen Sverige (räknas inte som utomlands) eller Finland och Umeå eller Vasa verkade som ett bra alternativ. Men nu har det istället blivit tankar om skolor så nära som möjligt: Stockholm, Uppsala m.m. Det känns lite som att jag svävade på rosa fluffiga moln i början, men nu kommit ner till verkligheten igen.

Det är inte det att jag inte vill ut i världen, för det vill jag verkligen (står typ högst upp på min saker-att-göra-innan-jag-dör lista), men jag insåg att man kanske ska ta en sak i taget. Steg för steg. Det är trots allt en rätt stor sak att flytta hemifrån och hoppas på att vingarna ska bära. Och om de inte råkar göra det, så blir det rätt jobbigt att befinna sig på andra sidan jorden när man kraschlandar. Något som jag inte insett förrän nu. Så nu tänker jag se till att jag inte hamnar alltför långt hemifrån nästa år (när jag närmar mig mina universitets studier kan jag därmed dra mig längre bort!), för som jag sa, jag kommer sakna Mariehamn, och det kommer nog alltid att vara hemma för mig.



Ett långt serious inlägg här, men sånt händer ibland! ;) Nu ska jag fortsätta den mysiga fredagskvällen med att dricka något varmt (troligen blir det väl varmchoklad.. hehe) och titta på någon trevlig film (efter att jag har diskat..)! :D