Jag har tagit fram min dagbok igen. Den har nog inte varit framme sen april nån gång! Och vad skönt det var att få skriva i den. Visst, jag har ju bloggen att skriva av mig i, men här måste jag ändå tänka på vad jag säger (skriver). Ingen vill väl berätta hela sin livshistoria för hela internetvärlden? Men i min dagbok kan jag skriva precis vad som helst.
Det gör dessutom inget att jag skriver om tråkiga grejer som jag vet att ingen skulle bry sig om. Saker som egentligen bara är egoprat som man säger endast för att få prata om sig själv. Små ointressanta detaljer som händer i ens vardag. Eller saker man vill klaga på. Tycka-synd-om-mig babbel, som oj vad jag har ont i huvudet och usch vad tråkig den här läxan var osv, som man inte alltid orkar berätta för alla eftersom man kan tyckas fiska efter medlidande. Pressat medlidande blir bara jobbigt. (Kanske förresten bara jag som lider av detta eftersom jag råkar ha ett rätt så stort behov av att bara babbla.. haha)
Men min dagbok bryr sig inte om sånt. Eftersom det bara är jag som läser den är det inget som blir pinsamt. Ett bra tips är verkligen att skriva en privat dagbok. Och en stor bonus är att det blir otroligt roligt att läsa sina gamla dagböcker fem år senare. Ibland har jag blivit lika fast som man kan bli när man läser en spännande roman. Rätt så fånigt va? Men väldigt, väldigt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar